1. Tuta ofta. Det är väldigt vanligt att tuta, även fast bilen framför/bredvid inte gör någonting fel. Amerikaner gillar helt enkelt att tuta, och ja, jag har börjat göra exakt samma grej.
2. Använda stopskyltar som väjningsplikt. Inte ens polisbilarna stannar. I Sverige var jag jättenogamed detta, men där finns dem ju inte i varenda korsning heller. Här är flervägskorsningar vanligare än rondeller i Varberg så man blir ju lite trött på dem efter ett tag. Så ja, jag härmar polisbilarna när dem gäller detta (dock bara när jag vet att det är helt utan fara).
3. Zick-zacka fram på motorvägen. Det spelar liksom inte så stor roll vart man kör om, eller hur fort man kör i vilken fil. Skulle tro att man inte får köra om i filen längst till höger men det är det inte många som bryr sig om, bara man tar sig fram fort.
4. Alltid köra för fort. Ja, vad ska man säga? Hastighetsgränsen på motorvägen är 65 mph, men dem flesta kör minst 70. Så det är bara att trycka lite extra på gasen och smälta in i den övriga trafiken så gott det går. 
 

hur man kör bil som en amerikan

Tankar och funderingar 3 kommentarer
1. Tuta ofta. Det är väldigt vanligt att tuta, även fast bilen framför/bredvid inte gör någonting fel. Amerikaner gillar helt enkelt att tuta, och ja, jag har börjat göra exakt samma grej.
2. Använda stopskyltar som väjningsplikt. Inte ens polisbilarna stannar. I Sverige var jag jättenogamed detta, men där finns dem ju inte i varenda korsning heller. Här är flervägskorsningar vanligare än rondeller i Varberg så man blir ju lite trött på dem efter ett tag. Så ja, jag härmar polisbilarna när dem gäller detta (dock bara när jag vet att det är helt utan fara).
3. Zick-zacka fram på motorvägen. Det spelar liksom inte så stor roll vart man kör om, eller hur fort man kör i vilken fil. Skulle tro att man inte får köra om i filen längst till höger men det är det inte många som bryr sig om, bara man tar sig fram fort.
4. Alltid köra för fort. Ja, vad ska man säga? Hastighetsgränsen på motorvägen är 65 mph, men dem flesta kör minst 70. Så det är bara att trycka lite extra på gasen och smälta in i den övriga trafiken så gott det går. 
 
Jag har på senare tid fått en del frågor om förlängning, varför jag valde att inte göra det osv. Så svaret kommer här, i ett separat inlägg.
För ett ganska bra tag sedan fick jag ett mail om förlängnig, att det var dags att börja fundera i dem banorna. Men för mig var det självklart från början. 1 år räcker för mig. Man kan välja att förlänga 6, 9 eller 12 månader antingen i sin nuvarande familj om dem vill ha kvar en eller i en annan. Men som sagt, jag har aldrg övervägt detta då det känts självklart att åka hem i januari när mitt år är slut. 
Jag känner mig färdig med jobbet, jag visste att det skulle bli en utmaning innan jag åkte, detta var en grej som var helt olik mig. Men jag är glad och stolt över att jag åkte, att jag tog denna chansen och att jag vågade. Men jag börjar mer och mer räkna ner dagarna, och mer och mer fantisera över mtt kommande liv hemma. Jag är inte riktigt färdig här än, finns en del saker kvar på listan, men just nu lockar Sverige väldigt mycket. 
Mitt liv som jag skapat här borta har vart över alla förväntningar jag någonsin låtit mig själv att ha. Alla vänner jag har fått och alla upplevelser.  Självklart hade jag kunnat stanna kvar längre och skaffat fler kompisar och upplevt mer grejer, men detta är ett jobb och känner jag att jag intr kan ge 100% ska jag åka hem. USA är på många sätt ett fantastiskt land, här finns verkligen allt. Att ens få uppleva en bråkdel av vad detta landet har att erbjuda känns som en lyx som få har. 
Men åter till förlängningen, jag känner mig klar, inte med USA, men med jobbet. Att vara AuPair sliter, även fast jag jobbar ca 25 h/vecka är det allt runt om kring som är jobbigast. Så när januari till slut är här kommer jag sätta mig på mitt plan hem med en enorm glädje och stolthet, jag klarade det och nu börjar nästa kapitel.
 

mina tankar

Tankar och funderingar 3 kommentarer
Jag har på senare tid fått en del frågor om förlängning, varför jag valde att inte göra det osv. Så svaret kommer här, i ett separat inlägg.
För ett ganska bra tag sedan fick jag ett mail om förlängnig, att det var dags att börja fundera i dem banorna. Men för mig var det självklart från början. 1 år räcker för mig. Man kan välja att förlänga 6, 9 eller 12 månader antingen i sin nuvarande familj om dem vill ha kvar en eller i en annan. Men som sagt, jag har aldrg övervägt detta då det känts självklart att åka hem i januari när mitt år är slut. 
Jag känner mig färdig med jobbet, jag visste att det skulle bli en utmaning innan jag åkte, detta var en grej som var helt olik mig. Men jag är glad och stolt över att jag åkte, att jag tog denna chansen och att jag vågade. Men jag börjar mer och mer räkna ner dagarna, och mer och mer fantisera över mtt kommande liv hemma. Jag är inte riktigt färdig här än, finns en del saker kvar på listan, men just nu lockar Sverige väldigt mycket. 
Mitt liv som jag skapat här borta har vart över alla förväntningar jag någonsin låtit mig själv att ha. Alla vänner jag har fått och alla upplevelser.  Självklart hade jag kunnat stanna kvar längre och skaffat fler kompisar och upplevt mer grejer, men detta är ett jobb och känner jag att jag intr kan ge 100% ska jag åka hem. USA är på många sätt ett fantastiskt land, här finns verkligen allt. Att ens få uppleva en bråkdel av vad detta landet har att erbjuda känns som en lyx som få har. 
Men åter till förlängningen, jag känner mig klar, inte med USA, men med jobbet. Att vara AuPair sliter, även fast jag jobbar ca 25 h/vecka är det allt runt om kring som är jobbigast. Så när januari till slut är här kommer jag sätta mig på mitt plan hem med en enorm glädje och stolthet, jag klarade det och nu börjar nästa kapitel.
 
Idag (söndag) har jag varit i USA i 6 månader, alltså halva tiden. Jag fick ett mail som påminde mig att tänka över förlängning. Men jag har känntlänge att 1 år ät precis lagom för mig, så den 5:e januari är min sista jobbdag hos familjen. 
Men vad har jag hunnit med? Det känns som att inte är så mycket, men sen kollar jag igenom mina bilder och inser att det är en del.
New York
Washington
Las Vegas
Los Angeles
Grand Canyon
Mammoth
Förutom alla ställen jag fått se har jag fått många nya vänner, såklart med Erika i spetsen. Jag hade inte klarat detta året utan henne att prata och skratta med.
Slänger upp ett inlägg med massa bilder senare.
Och vad har jag kvar? Om ca 40 dagar kommer mina systrar hit, båda två, för att upptäcka ännu mer med mig. Det är tänkt att vi ska åka på en roadtrip till San Francisco ihop och självklart ska jag visa dem LA. Jag längtar ihjäl mig, det är faktiskt dem jag saknar mest här borta. Mina fina, älskade systrar ♥
Den 2 september fyller jag 23, inget speciellt kanske men det ska bli kul att fira en födelsedag här. 
Six Flags, San Diego, Santa Barbara,Hawaii och Florida står kvar på min "absolut besöka"-lista. När det blir vet jag inte, men vi tar en månad i taget, något att se fram emot hela tiden så kommer dem sista månaderna gå lika fort som dem första. 
Dessutom ska jag fira jul i Lake Tahoe med värdfamiljen och även Nyår innan någonstans innan det är dags att åka hem. Mycket att se fram emot, bring it on.
 

halva året avklarat.

Bucket list En kommentar
Idag (söndag) har jag varit i USA i 6 månader, alltså halva tiden. Jag fick ett mail som påminde mig att tänka över förlängning. Men jag har känntlänge att 1 år ät precis lagom för mig, så den 5:e januari är min sista jobbdag hos familjen. 
Men vad har jag hunnit med? Det känns som att inte är så mycket, men sen kollar jag igenom mina bilder och inser att det är en del.
New York
Washington
Las Vegas
Los Angeles
Grand Canyon
Mammoth
Förutom alla ställen jag fått se har jag fått många nya vänner, såklart med Erika i spetsen. Jag hade inte klarat detta året utan henne att prata och skratta med.
Slänger upp ett inlägg med massa bilder senare.
Och vad har jag kvar? Om ca 40 dagar kommer mina systrar hit, båda två, för att upptäcka ännu mer med mig. Det är tänkt att vi ska åka på en roadtrip till San Francisco ihop och självklart ska jag visa dem LA. Jag längtar ihjäl mig, det är faktiskt dem jag saknar mest här borta. Mina fina, älskade systrar ♥
Den 2 september fyller jag 23, inget speciellt kanske men det ska bli kul att fira en födelsedag här. 
Six Flags, San Diego, Santa Barbara,Hawaii och Florida står kvar på min "absolut besöka"-lista. När det blir vet jag inte, men vi tar en månad i taget, något att se fram emot hela tiden så kommer dem sista månaderna gå lika fort som dem första. 
Dessutom ska jag fira jul i Lake Tahoe med värdfamiljen och även Nyår innan någonstans innan det är dags att åka hem. Mycket att se fram emot, bring it on.