ett år hemifrån

5 kommentarer
Nu är det exakt ett år sedan jag åkte ifrån Sverige och lämnade familjen, pojkvän och vänner. 
Detta har varit det bästa året någonsin på så många olika sätt och även fast beslutet var väldigt svårt att ta är jag mer än nöjd med att jag tog det.
Jag minns dagen på Landvetter så väl, hela familjen var med uppe för att lämna av mig. Jag minns när jag såg dem andra aupairerna jag skulle resa med och jag minns så väl hur jobbigt det var att säga hejdå till alla. 
Men hur klychigt det än låter så har detta året gått så snabbt, tiden går verkligen fort när man har roligt.
Jag tror inte jag inser hur mycket jag vuxit eller hur mycket jag har lärt mig, men jag tror dem bitarna kommer falla på plats när jag kommer hem. 
När jag har landat i Sverige och kommit in i allt kommer en uppdatering med en sammanfattning om hur mitt år har varit, lite mer på djupet. Så om ni har några frågor så ställ gärna dem så ska jag svara på dem då.
Imorgon är min sista heldag här i USA, innan jag åker till fygplatsen med familjen på onsdag. 
Just nu har jag samma känsla i kroppen som jag hade för ett år sedan. En obeskrivlig känsla och jag ör väldigt förväntansfull. Skillnaden från när jag åkte andra vägen, Sverige-USA, visste jag inte vad som väntade mig men nu vet jag det och det känns helt underbart.
 
1 storasyster:

skriven

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
vi har längtat efter dig sen vi lämnade dig på Landvetter!! Men så himla glad att du åkte!!
Vi ses!!
Älskar dig

2 Mormor:

skriven

HEJ! Du är sååååå välkommen hem,det skall bli kul att höra dig berätta om vad du har gjort, fastän vi läst på bloggen Kram från oss I Stamnared

3 Mamma:

skriven

Hej!
Ser fram mot att ta emot dig på Landvetter imorgon!!!😂
Å att få bjuda dig på en välkomstfest med kålsoppa!
Hoppas att det kommer att smaka bra!😃
Kram !

4 Erkan:

skriven

I will miss you sooo much :( :( :(

5 caroline:

skriven

Hej! jag vet att du skrivit om det innan på bloggen men jag undrar hur din pojkvän tog det att du skulle vara aupair och vad ni gjort för att klara det? Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 3 år och det är ca 2 år kvar tills jag vill åka, alltså 5 år om vi fortfarande är ett par. Men han accepterar det inte, han hatar tanken och gör hellre slut än att kämpa! Jag kommer åka oavsett för det är min dröm och det är alltså 2 år kvar men jag vill ändå förbereda han för vad som kan ske. Tror du jag kan övertala honom på något sätt?