frågor

2 kommentarer
Jag fick några frågor på mailen för ett tag sedan som jag även tänkte ta upp här, ifall det finns fler som funderar över samma saker. Vill ni ha svar på en fråga kan ni alltid skicka en kommentar eller skicka ett mail.
 
Först undrar jag, är det bra att ha erfarenhet av barn innan man åker?
Svar: När man ska åka som AuPair måste man ha minst 200 h erfarenhet av barn i olika åldrar. Jag själv har praktiserat på förskola, varit barnvakt och varit volleybolltränare. Man kan räkna med den mesta kontakten med barn, men minst 200 h måste vara med barn utanför släkten. Att få ihop dess timmar kan kännas jobbigt och kanske ta lång tid för vissa men det är som sagt ett måste. T.ex. praktik på ett dagis några eftermiddagar/vecka ger snabbt bra erfarenhet och timmarna som krävs. Mitt tips är att hitta vilken åldersgrupp man vill jobba med och sedan försöka få ihop timmar med just de åldrarna. Är man inte intresserad av små barn finns det ingen anledning till att spendera tid på en förskoleavdelning för små barn. Ifall man gillar att arbeta emd lite äldre barn är fritids eller kanske en simskola ett bättre alternativ. De flesta organisationer/föreningar, skolor eller förskolor tar gärna emot praktikanter. Självklart är det viktigt med mycket erfarenhet, men det finns ingenting hemma som kan förbereda dig för det du kommer jobba med här, även fast barnvakt är det närmaste du kan komma. Personlig lämplighet brukar vara det viktigaste för värdfamiljerna, i en bra blanding med rätt erfarenhet. 
Första stoppet för alla aupairer inom Cultural Care, St John's University på Long Island.
 
Min andra fråga är, jag är nervös att barnen inte kommer tycka om mig, hur gör man för att undvika det? 
Svar: Det finns absolut ingenting att oroa sig för där. Jag har inte stött på eller hört om några värdbarn som inte gillar sin AuPair. Tvärt om är dem stolta, nyfikna och väldigt kärleksfulla. Detta beror ju självklart på hur du beter dig mot barnen, men ger du dem kärlek kommer dem absolut ge dig det tillbaka. Det kan bero lite på ålder på barnen, större barn visar mindre, men kärleken finns fortfarande där. Mitt äldsta vb är 11 och börjar helt klart bli en typisk tonåring. Men dem stunderna han verkligen visar sin kärlek är väldigt värdefulla. 
Lilla R och jag, mitt lilla busfrö.
 
Min tredje fråga är, bör man vara superduktig på matlagning? 
Svar: Man behöver absolut inte vara en mästerkock, men grundläggande kunskaper i köket skulle jag säga är nödvändigt. Men matlagningen här (iaf i min värdfamilj) skiljer sig väldigt mycket från i Sverige. Man lagar inte så mycket helt från grunden, utan det är mycket som värms upp. Jag behöver nästan aldrig laga mat, det har kanske hänt en handfull gånger sedan jag kom hit och barnen i denna familjen är ganska lätta att mata. Det beror helt på vad din framtida värdfamilj vill ha av dig. Jag har vänner som måste laga mat varje dag som end el av jobbet men även andra som mig, som aldrig behöver laga. Min värdfamilj ser det inte som mitt jobb att laga mat och dem gör det hellre själva.
Ikeas köttbullar, väldigt uppskattat av mina värdbarn. Supersmidigt, man behöver inte ens rulla dem själv. 
 
Upplevde du att det blev stelt mellan dig och din familj som du bor hos, typ när du kom till flygplatsen och träffa dem för första gången?
Svar: Nej inte stelt alls. Jag är fjärde AuPairen (och den sista) så familjen är van vid att ha någon utomstående som lever och bor med dem. Jag tror att det spelar en stor roll i hur dem tog hand om mig i början osv. Andra dagen åkte vi direkt iväg och dem visade mig runt, det kändes viktigt för att börja bygga upp något bra med hela familjen. På flygplatsen var alla nervösa, jag men även familjen. Men det släppte väldigt snabbt, fortfarande lite spänt men allt flöt på bra. Självklart var det nervöst att möta sin familj man ska bo med ett år framöver men det finns inget att vara nervös över.
Min första vy över LA, en stad jag har lärt mig att älska. 
 
1 Susanna Maria J:

skriven

Oj vilken cool bild över staden!

2 Anonym:

skriven

Hej!
Jaguar viljat bli au pair i ett år nu eftersom jag älskar att jobba med barn och att upptäcka världen med andra kulturer men jag har alltid tänkt att åka direkt efter gymnasiet men är det bättre att vänta eller ska man göra det om man har jobbat mycket med barn sen innan?