Ont i halsen och tung i huvudet, tur att det är fredag imorgon. Imorgon får det bli ett besök på ett Apotek, vägrar ligga hemma i sängen hela helgen.
Egentligen tvättar jag på fredagar men äldsta killen bestämde sig för att göra det nu ikväll, wihoo. Mer ledig tid åt mig imorgon. Idag var jag även på banken och fixade mitt bankkonto. Killer jag fick hjälp av måste vart född bakom flötet, för när jag berättade att jag bara skulle vara här i ett år och att jag kommer från Sverige kollade han bara konstigt på mig. Inte förrens jag visade honom mitt pass i såg han att Sverige faktiskt är ett land. När jag berättade att vi inte använder checkar isverige blev han även då lite fundersam och svarade: "jaha, använder ni bara kontanter?" Öhhh, nej. Internet existerar på vår sida jordklotet också. 
Han blev imponerad utav mitt pass, inte hur jag ser ut på bilden utan vilken kvalité och säkerhet vi har på dem. 
Besöket på banken tog ungefär 45 minuter, och sen var jag en Bank of America-kund. 
Dagen idag har i övrigt vart helt okej, varken toppen eller usel. 
Ha en fin helg Sverige, och missa inte Lets Dance imorgon, allas våran Kääänza är ju med iår! ♥

sjuuuuk

Min vardag USA 2 kommentarer
Ont i halsen och tung i huvudet, tur att det är fredag imorgon. Imorgon får det bli ett besök på ett Apotek, vägrar ligga hemma i sängen hela helgen.
Egentligen tvättar jag på fredagar men äldsta killen bestämde sig för att göra det nu ikväll, wihoo. Mer ledig tid åt mig imorgon. Idag var jag även på banken och fixade mitt bankkonto. Killer jag fick hjälp av måste vart född bakom flötet, för när jag berättade att jag bara skulle vara här i ett år och att jag kommer från Sverige kollade han bara konstigt på mig. Inte förrens jag visade honom mitt pass i såg han att Sverige faktiskt är ett land. När jag berättade att vi inte använder checkar isverige blev han även då lite fundersam och svarade: "jaha, använder ni bara kontanter?" Öhhh, nej. Internet existerar på vår sida jordklotet också. 
Han blev imponerad utav mitt pass, inte hur jag ser ut på bilden utan vilken kvalité och säkerhet vi har på dem. 
Besöket på banken tog ungefär 45 minuter, och sen var jag en Bank of America-kund. 
Dagen idag har i övrigt vart helt okej, varken toppen eller usel. 
Ha en fin helg Sverige, och missa inte Lets Dance imorgon, allas våran Kääänza är ju med iår! ♥
Barnen har lyssnat ovanligt bra, bråkat ovanligt lite och allmänt uppfört sig bra. Det har varit en del flängande fram och tillbaka. 
Sedan jag kom hit är det den äldste sonen som varit jobbigast. Han lyssnar inte och har vissa stunder uppfört sig riktigt illa, men när jag hade möte med värdföräldrarna föreslog dem att jag och han skulle spendera lite egentid tillsammans. Så igår när K och R var på gymnastik tog jag med honom och åt frozen yogurt. Skönt att sitta ner i lugn och ro bara jag och han och prata och dela en mysig stund tillsammans.
Dagens hektiska schema:
1.15 Hämta upp R från Kindergarten. Hem göra läxor, äta, läsa och byta om.
3.30 Hämta upp J från skolan.
3.45 Hemma igen för att skicka iväg R med en kompis till Baseball. Ge J snack och byta om till Karateuniform.
3.55 Lämna av J på Karate.
4.00 Tillbaka på skolan för att hämta K och kompis.
4.10 Framme vid Baseballträningen. K göra läxor .
4.45 Hämta upp J från Karate.
5.00 Hämta upp R från Baseball.
 
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Igår fick äldsta killen en baseball i huvudet så han kunde inte göra karate idag, mamman slutade jobbet tidigare och hämtade upp honom från skolan. Dagens schema ändrades och eftersom hon slutade tidigt gjorde även jag det. 4.30 var jag hemma igen. Dessutom körde pappan barnen till skolan imorse så fick några extra värdefulla minuter. Det bästa jag vet, flexibla arbetstider. Jag har inget emot att ställa upp några extra timmar ifall familjen behöver det, men hittils har det inte hänt så många gånger. Jag har insett att jag inte är en 8-5 människa. Jag gillar att alla dagar ser olika ut, att kunna sova bort en halv dag, att gå upp tidigt och få saker gjort, att mitt liv inte är inrutat i exakta rutor utan här tar vi dagarna som dem kommer. 
Tre bilder från Instagram
Jag och mitt värdbarn K som Avatarer
En kopp jag hittade hemma hos min värdfamilj
Jag och Mikael, lika vackra som alltid ♥
 

två bra dagar

Min vardag USA 2 kommentarer
Barnen har lyssnat ovanligt bra, bråkat ovanligt lite och allmänt uppfört sig bra. Det har varit en del flängande fram och tillbaka. 
Sedan jag kom hit är det den äldste sonen som varit jobbigast. Han lyssnar inte och har vissa stunder uppfört sig riktigt illa, men när jag hade möte med värdföräldrarna föreslog dem att jag och han skulle spendera lite egentid tillsammans. Så igår när K och R var på gymnastik tog jag med honom och åt frozen yogurt. Skönt att sitta ner i lugn och ro bara jag och han och prata och dela en mysig stund tillsammans.
Dagens hektiska schema:
1.15 Hämta upp R från Kindergarten. Hem göra läxor, äta, läsa och byta om.
3.30 Hämta upp J från skolan.
3.45 Hemma igen för att skicka iväg R med en kompis till Baseball. Ge J snack och byta om till Karateuniform.
3.55 Lämna av J på Karate.
4.00 Tillbaka på skolan för att hämta K och kompis.
4.10 Framme vid Baseballträningen. K göra läxor .
4.45 Hämta upp J från Karate.
5.00 Hämta upp R från Baseball.
 
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Igår fick äldsta killen en baseball i huvudet så han kunde inte göra karate idag, mamman slutade jobbet tidigare och hämtade upp honom från skolan. Dagens schema ändrades och eftersom hon slutade tidigt gjorde även jag det. 4.30 var jag hemma igen. Dessutom körde pappan barnen till skolan imorse så fick några extra värdefulla minuter. Det bästa jag vet, flexibla arbetstider. Jag har inget emot att ställa upp några extra timmar ifall familjen behöver det, men hittils har det inte hänt så många gånger. Jag har insett att jag inte är en 8-5 människa. Jag gillar att alla dagar ser olika ut, att kunna sova bort en halv dag, att gå upp tidigt och få saker gjort, att mitt liv inte är inrutat i exakta rutor utan här tar vi dagarna som dem kommer. 
Tre bilder från Instagram
Jag och mitt värdbarn K som Avatarer
En kopp jag hittade hemma hos min värdfamilj
Jag och Mikael, lika vackra som alltid ♥
 
Sommaren 2012 tänkte jag först tanken på att åka iväg och jobba som au pair. Jag började jobba med min ansökan hon Cultural Care, läste massvis med aupairbloggar och började räkna timmar. Jag insåg rätt snabbt att jag inte hade alla som krävdes och tröttnade snabbt på att försöka samla ihop dem. 
Jag släppte tanken på USA och ett liv utan ett jobb på McDonald's kändes väldigt avlägset. Men jag fortsatte att läsa bloggar och någonstans i bakhuvudet fanns alltid tanken kvar, men tillfället dök aldrig upp. Sommaren 2013 var jag riktigt less på allt och kände att det var dags för förändring. Jag hade under detta året samlat på mig timmarna jag behövde och gjorde klart min ansökan.
Det var väl ett av mina bättre beslut här i livet och jag har inte ångrat det en enda gång. Visst känns det extra jobbigt och tråkigt ibland, men detta livet är väldigt mycket bättre än det jag levde för ett år sedan, instängd bland hamburgeros och svett. 
Jag är just nu 22 år, i september fyller jag 23. På ett sätt känner jag mig gammal, att det är dags att börja plugga och ta tag i livet på riktigt. Men en annan del av mig skriker att det är nu du ska leva, det är nu du ska uppleva allt du drömt om, se alla platser, bli rik på nya vänner och nya upplevelser. Livet är för kort för att man ska ha tid att ångra saker man aldrig gjorde, så därför tänker jag passa på nu. 
Även om det bara gått en månad av min resa här känner jag att om ett år kommer jag fortfarande inte vara redo att slå mig till ro. Jag kommer fortsätta vilja upptäcka världen för att återvända när jag är redo. Jag lever mitt liv och det är mina beslut, jag kan inte leva för att göra andra människor glada. Även om jag saknar min familj så mycket så att tårarna rinner och min pojkvän så att hela kroppen gör ont måste jag följa mitt hjärta, hur klyschigt det än låter. 
Så mitt råd till alla er där ute; gör allt du vill göra och upptäck de platser du vill se. Den enda du behöver tillfredställa är dig själv. 
Jag vill inte behöva ångra nåt jag inte gjorde, det tycker jag inte ni heller ska behöva.
Jag är glad att jag höll kvar min aupairdröm, jag är glad att jag fortsatte kämpa och att jag nu lever mitt liv här.
 
 
Men var inte oroliga, jag kommer tillbaka. När drömmarna är uppfyllda och längtan är för stor ♥

sluta fundera

Min vardag USA 3 kommentarer
Sommaren 2012 tänkte jag först tanken på att åka iväg och jobba som au pair. Jag började jobba med min ansökan hon Cultural Care, läste massvis med aupairbloggar och började räkna timmar. Jag insåg rätt snabbt att jag inte hade alla som krävdes och tröttnade snabbt på att försöka samla ihop dem. 
Jag släppte tanken på USA och ett liv utan ett jobb på McDonald's kändes väldigt avlägset. Men jag fortsatte att läsa bloggar och någonstans i bakhuvudet fanns alltid tanken kvar, men tillfället dök aldrig upp. Sommaren 2013 var jag riktigt less på allt och kände att det var dags för förändring. Jag hade under detta året samlat på mig timmarna jag behövde och gjorde klart min ansökan.
Det var väl ett av mina bättre beslut här i livet och jag har inte ångrat det en enda gång. Visst känns det extra jobbigt och tråkigt ibland, men detta livet är väldigt mycket bättre än det jag levde för ett år sedan, instängd bland hamburgeros och svett. 
Jag är just nu 22 år, i september fyller jag 23. På ett sätt känner jag mig gammal, att det är dags att börja plugga och ta tag i livet på riktigt. Men en annan del av mig skriker att det är nu du ska leva, det är nu du ska uppleva allt du drömt om, se alla platser, bli rik på nya vänner och nya upplevelser. Livet är för kort för att man ska ha tid att ångra saker man aldrig gjorde, så därför tänker jag passa på nu. 
Även om det bara gått en månad av min resa här känner jag att om ett år kommer jag fortfarande inte vara redo att slå mig till ro. Jag kommer fortsätta vilja upptäcka världen för att återvända när jag är redo. Jag lever mitt liv och det är mina beslut, jag kan inte leva för att göra andra människor glada. Även om jag saknar min familj så mycket så att tårarna rinner och min pojkvän så att hela kroppen gör ont måste jag följa mitt hjärta, hur klyschigt det än låter. 
Så mitt råd till alla er där ute; gör allt du vill göra och upptäck de platser du vill se. Den enda du behöver tillfredställa är dig själv. 
Jag vill inte behöva ångra nåt jag inte gjorde, det tycker jag inte ni heller ska behöva.
Jag är glad att jag höll kvar min aupairdröm, jag är glad att jag fortsatte kämpa och att jag nu lever mitt liv här.
 
 
Men var inte oroliga, jag kommer tillbaka. När drömmarna är uppfyllda och längtan är för stor ♥